Frikyrka: "Den Apostoliska Kyrkan!"
Bibeln lär, att när Gud skapade människan då skapade Han först en kropp.  Se symbolbild här ner till vänster.
Efter det att Gud hade skapat kroppen införde Gud sin och de olika änglarnas Andar i människans ande. Kärlekens Ande, Renhetens Ande, Rättfärdighetens Ande, Ödmjukhetens Ande, Tacksamhetens Ande, Friden och Glädjens Ande, o.s.v.  Och på så sett blev människan en avbild av Gud.  Se symbolbild här ner till höger. 1 Kor. 3:16.
Bibeln upplyser oss om, att människan bodde i Paradiset i Guds lustgård. Hon var uppfylld med hela Guds härlighet. I brevet till Efesierna beskriver Paulus denna Guds härlighet i människans ande och säger: "Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i  honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag, den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade."  Se symbolbild här ovan till höger.   Efe. 1:3-6.
Människan var lycklig glad och fri. Men Bibeln berättar, att samtidigt när Gud skapade människan, då skapade han henne, med en fullkomlig fri vilja. Det betyder, att varje människa har rätt att få leva sitt liv såsom hon själv vill leva det, ty Gud tvingar ingen människa till att vara bunden. Ty allt som kommer ifrån Gud frigör och löser människan i motsats till djävulen, som fängslar och binder henne i all slags synd. 
Då nu Gud hade skapat människan med en fri vilja så måste människans hängivenhet, kärlek och trofasthet mot Gud prövas. Ty om kärleken, trofastheten och hängivenheten till Gud och till Guds heliga sanningar inte prövas, då har de inte något värde.
Bibeln berättar, att Gud tydligt varnade människan och sade till henne, att: "Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta. Men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö."   1 Mos. 2:16-17.
Människan fick alltså fritt äta av Livets Träd hur mycket hon önskade. Hon fick fritt äta av Kärlekens frukter, och Renhetens frukter, samt Rättfärdighetens frukter, Ödmjukhetens och, Tacksamhetens frukter, Friden och Glädjens frukter, o.s.v. Se symbolbild här ner till höger.
Men av Kunskapens träd, som hade en blandning av det onda och goda fick hon inte äta, ty då skulle hon dö andligt. Se symbolbild här ner till vänster.
I samband med skapelseberättelsen avslöjar Bibeln mycket tydligt hur ondskan koncentrerar sig i en fruktansvärd ondskefull individ, som kallas Satan. 
Bibeln beskriver honom med följande ord: "Helvetet därnere - störes i sin ro för din skull, när de måste taga emot dig." 

"Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner...Ned till dödsriket har din härlighet måst fara och dina harpors buller; föruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke." 

"Huru har du icke fallit från himmelen, du strålande morgonstjärna (Lucifer, morgonens son, eng.)! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!" 

"Det var du, som sade i din ande: Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron." 

"Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste." 

"Nej, ned till dödsriket måste du fara, längs ned i graven. De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga: Är detta den man, som kom jorden att darra och riken att bäva, den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?"  Jes. 14:9-17.

"I eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar. Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar." 

"Lyckosam var du på dina vägar från den dag du skapades till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig...Du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna." 

"Eftersom din ande högmodades över din skönhet, och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden..."  Hes. 28:13-17.

En av de högsta av alla skapade varelser, full av visdom och fullkomlig i skönhet, blev på grund av högmed en djävul, en motståndare till himmelens Gud.
Bibeln berättar hur han i en ljusets skepnadkommer till Eva i lustgården och använder sig av en halvsanning. 
Bibeln liknar djävulen, såsom en slingrande orm, som slingrar sig fram och tillbaka, mellan ljus och mörker, mellan begrepp, såsom sanning och lögn, ord som kan ändras och vändas åt alla olika håll så att de passar honom. 
Bibeln visar hur djävulen närmade sig Eva i Paradiset på ett mycket försynt och listigt sätt. 
Med ett enda litet ifrågasättande och en till synes mycket oskyldig fråga sade han till kvinnan: "Skulle då Gud hava sagt: I skolen icke äta av något träd i lustgården?" 
"Kvinnan svarade ormen: Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö." 

"Då svarade ormen kvinnan: Ingalunda skolen i dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är."  1 Mos. 3:1-5. 

Djävulen har inte bråttom, han är en skicklig psykolog och han vet, att det kommer an på tiden, att den halvsanning som han sått ut den kommer att slå rot och mogna. 
Ja, tvivlet trängde djupt in i Evas ande och in i hennes sinne. Och det tragiska inträffade. Eva trodde på lögnen, hon: "Såg, att trädet var gott att äta av och att det var en lust för ögonen och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt..."  1 Mos. 3:6. 
Tänk, vad stort! Att bli något! Ja, att bli, som Gud! Där har vi själva nyckeln till vårt JAGISKA paradis.
Djävulen började med att ställa en tvivelaktig fråga och slutar med ett påstående, att den förbjudna frukten, som är olydnad inför Gud, skall föra oss till en större frihet och ge oss kraft till ett rikare liv. 
Ja, varför inte! "Trädet syntes mycket gott"  Det var en lust för ögonen. 
Tänk vad underbart! Att bli som Gud! 
Att få göra som man vill! 
Eva lyssnade och säger ja till den bedrägliga rösten. Jaget och själviskheten tar sin boning i hennes ande och syndafallet är ett faktum. 
Ja, huru sött smakar inte "Vårt Eget Jag." 
En hel kedja av frågor kastar sig över människan. 
Varför skall det vara sådana begränsningar i mitt liv? 
Har Jag inte rätt att vara fri? 
Igenom årtusenden har människan ropat: Hur skönt är det inte att vara fri! Fri i mitt eget Jag!  
Nu säger Guds Ord, att så länge vi inte är beredda, att offra Jaget i oss kommer vi inte att kunna se sanningen. Guds Sanning, som upplyser oss om frihetens bedrägliga jag, som fängslar och binder människan. 
Bibeln lär, att i samband med syndafallet då människan åt av kunskapens träd på gott och ont då blev människan omskapad till en djävulens avbild. Jaget fanns inte i människans ande när Gud skapade människan till sin avbild. Men i samband med syndafallet skapade djävulen Jaget i människans ande.
Bibeln berättar, att i samband med  syndafallet fick djävulen inte makt, att driva ut de goda Andarna ur människans ande. Men han fick makt, att fängsla och binda de goda Andarna i människans ande. Se symbolbilden här till vänster. 
I brevet till Romarna upplyser aposteln Paulus om, att i samband med syndafallet blev vi skapade till två helt olika människor. Dels den inre människan och dels om den yttre människan. Ty Paulus säger: "Efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag, som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar."  Rom. 7:22-23.
 
Bibeln visar, att Livet och Friheten, som var så underbart i Paradiset, nu på grund av synden och olydnaden inför Gud förvandlades till ett levande helvete. 
Detta helvete, som människan lever i, sedan syndafallet, skyller hon på Gud, och de menar, att Gud rår för den ondska, som finns i världen i dag. 
Bibeln visar, att många religiösa människor genom tiderna har anmärkt på Guds heliga sanningar då de predikats. T.ex. översteprästerna och de skriftlärde blev ursinniga då Jesus talade till dem om Guds nåd och barmhärtighet, de menade då, att Jesus var besatt av en ond ande då han talade till dem. Joh. 8:26-59. 
Guds Ord upplyser oss tydligt om, att de ogudaktiga: "Plågas av ont samvete."  Ps. 32:3-4. 
Igenom profeten Jesaja säger Guds Ord, att: "de ogudaktiga få ingen frid."  Jes. 48:22. 
Fortfarande i dag blir människorna mycket upprörda när de hör Guds heliga sanningar. De som blir mest upprörda i dag är de människor, som säger sig vara kristna, men inte är det. De menar, att när någon förkunnar Guds heliga sanningar, då lägger förkunnaren tunga  bördor på dem, och binder dem. 
Dessa människor ser inte och de förstår inte, att det är synden i dem, som skapar tunga bördor. 
Bibeln lär, att Gud är en God Gud och Han kan aldrig lägga några tunga bördor på någon. Utan Han löser människan ifrån all synd, igenom Jesus Kristus. Ty Bibeln säger: "Om nu Sonen gör eder fria, så bliven I verkligen fria."  Joh. 8:36. 
Gud välsigne dig min vän.
Fridshälsningar
Gatumissionär
Bror Espegren 
Tillbaka till sida 1.
                                                                                                           C: Upphovsratt