Daniels profetia i det tredje kapitlet avser vår tid. Ty profetian talar bl.a. om: Det tredje världskriget. |
De tre männen, Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen. Den brinnande ugnen är en förebild till alla motgångar prövningar och lidande, som Jesu Kristi Brud får utstå i vår tid för Ordets skull och där Jesus Kristus tröstar de Frälsta och Helgade och säger till dem: "...Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände." Se symbolbilden här till höger. Matt. 28:20. Berättelsen i Daniels tredje kapitel är ett profetiskt budskap, som avser vår tid. Profetian talar om att Konung Nebukadnessar lät lät göra en gyllene bildstod, sextio alnar hög och sex alnar bred; den lät han ställa upp på Duraslätten. Bildstoden är en symbolbild på det världsliga systemet i vår tid där människor med olika titlar höga som låga dyrkar det världsliga systemet i stället för att dyrka himmelens Gud, Kristus och det som hör den andliga världen till. |
Berättelsen i Daniels tredje kapitel är ett profetiskt budskap, som avser vår tid. Profetian talar om att Konung Nebukadnessar lät lät göra en gyllene bildstod, sextio alnar hög och sex alnar bred; den lät han ställa upp på Duraslätten. Bildstoden är en symbolbild på det världsliga systemet i vår tid där människor med olika titlar höga som låga dyrkar det världsliga systemet i stället för att dyrka himmelens Gud, Kristus och det som hör den andliga världen till. Bibeln berättar vidare, att: "Konung Nebukadnessar sände åstad och lät församla satraper, landshövdingar och ståthållare, fogdar, skattmästare, domare, lagtolkare och alla andra makthavande i hövdingdömena, för att de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade låtit ställa upp." "Då församlade sig satraperna, landshövdingarna och ståthållarna, fogdarna, skattmästarna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavande i hövdingdömena till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade låtit ställa upp och när de så stodo framför den bildstod som Nebukadnessar hade låtit ställa upp utropade en härold med högröst: Detta vare eder befallt, I folk och stammar och tungomål: När I hören ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har låtit ställa upp." "Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen." "Så snart nu allt folket hörde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, föllo de alltså ned, alla folk och stammar och tungomål, och tillbådo den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade låtit ställa upp." "Men strax därefter kommo några kaldeiska män fram och anklagade judarna. De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: Må du leva evinnerligen, o konung! Du, o konung, har givit befallning att alla människor, när de hörde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och tillbedja den gyllene bildstoden, och att var och en som icke fölle ned och tillbåde skulle kastas i den brinnande ugnen." "Men nu äro här några judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka du har förordnat att förvalta Babels hövdingdöme. Dessa män hava icke aktat på dig, o konung. De dyrka icke dina gudar; och den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp tillbedja de icke." "Då befallde Nebukadnessar i vrede och förbittring att man skulle föra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och när man hade fört fram männen inför konungen, talade Nebukadnessar till dem och sade: Är det av förakt som I, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke tillbedjen den gyllene bildstod som jag har låtit ställa upp? Välan, allt må vara gott, om I ären redo, att när I hören ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den bildstod som jag har låtit göra. Men om I icke tillbedjen, då skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och vilken är väl den gud som då kan rädda eder ur min hand?" "Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen: O Nebukadnessar, vi behöva icke giva dig något svar på detta. Om vår Gud, den som vi dyrka, förmår rädda oss, så skall han ock rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp." "Då uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, så att hans ansikte förvandlades. Och han hov upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare, än man någonsin hade sett den vara." "Och några handfasta män i hans här fingo befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. Så blevo dessa med sina underkläder, livrockar, mössor och andra kläder bundna och kastade i den brinnande ugnen." "Men eftersom konungens befallning hade varit så sträng, och ugnen därför hade blivit så övermåttan starkt upphettad, blevo de män som förde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp själva dödade av eldslågorna, vid det att de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades ned i den brinnande ugnen." "Då blev konung Nebukadnessar förskräckt och stod upp med hast och frågade sina rådsherrar och sade: Var det icke tre män som vi läto kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen: Jo förvisso, o konung. Han fortfor och sade: Och ändå ser jag nu fyra män, som gå lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjärde ser så ut, som vore han en gudason." "Därefter trädde Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och hov upp sin röst och sade: Sadrak, Mesak och Abed- Nego, I den högste Gudens tjänare kommen hitut. Då gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden." "Och satraperna, landshövdingarna och ståthållarna och konungens rådsherrar församlade sig där, och fingo då se att elden icke hade haft någon makt över männens kroppar, och att håret på deras huvuden icke var svett, och att deras kläder icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens känna lukten av något bränt på dem." "Då hov Nebukadnessar upp sin röst och sade: Lovad vare Sadraks Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare, vilka så förtröstade på honom, att de överträdde konungens befallning och vågade sina liv för att icke nödgas dyrka eller tillbedja någon annan gud än sin egen Gud!" "Och härmed giver jag nu befallning
att vilken som helst av alla folk och stammar och tungomål, som säger
något otillbörligt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han
skall huggas i stycken, och hans hus skall göras till en plats för
orenlighet; ty ingen gud finnes, som så kan hjälpa som denne.
Därefter lät konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till
stor ära och makt i Babels hövdingdöme." Dan.
3:1-30.
|